Det magiska språket

”Språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling. Förskoleåldern är den allra viktigaste perioden i en människas liv när det gäller utvecklingen av språket. Arbete med barns olika språkliga och kommunikativa uttrycksformer är en av hörnstenarna i förskolans verksamhet och lägger också en grund till barnens läs- och skrivutveckling.” (Förslag till förtydligande i läroplanen för förskolan 2009)

För många år sedan sa och skrev Loris Malaguzzi dåvarande barnomsorgschef i Reggio Emilia en dikt om att ”Ett barn har 100 språk, men berövas 99”. Som vi tolkar det menade han att det talade och skrivna språket får all uppmärksamhet, medan barnen har så många fler sätt att tillägna sig kunskap. 

Vårt samhälle är uppbyggt mycket kring det talade och skrivna språket. Utan ett rikt skriftspråk är det svårt att klara sig i samhället. På våra förskolor har vi kunnat se att det ”hundrade språket” hamnat lite i skymundan i vårt utforskande av de 99 andra. När vi började undersöka hur vi skulle arbeta med skriftspråket blev vi medvetna om att vi alla har en tung ryggsäck att bära när det handlar om hur man lär sig skriftspråk.  Vi har alla fått lära oss att ”knäcka koden” och skriva bokstäver i långa rader under vår skoltid. Många av oss har hört uttryck som ”vi ska inte lära barnen läsa och skriva i förskolan”. Det finns ibland en rädsla för att göra fel, både hos den som lär och den som lär ut. Bokstäver är inget man leker och fantiserar kring, skriftspråket lär man med penna, papper och böcker. Barnens olika sätt att uttrycka sig och att läsa av rangordnas på olika sätt beroende på hur de värderas i samhället. Tex att kunna läsa av en bild är bra, en symbol bättre och om ett barn kan skriva och läsa en bokstav – storslaget.

Den kunskap vi hade samlat i vår ”ryggsäck” präglade även den miljö som vi skapade för att utmana skriftspråkligt lärande. Vi började väldigt traditionellt med att göra skrivarhörnor som innehöll papper, pennor och bokstäver. Det märktes att denna miljön hade saknats på avdelningarna, skrivandet tog fart. Snart stod det dock klart att detta material inte intresserade alla barn. Vi var tvungna att fundera på hur det kom sig? Hur lockar vi alla barn? Hur skapar vi en miljö som signalerar att skriftspråket är meningsfullt och lustfyllt på många olika sätt? Ungefär samtidigt som diskussionerna om skriftspråket tog fart på HallonEtt fick förskolan möjlighet att delta i ett nationellt forskningsprojekt kring barns relationer till språk, läs- och skrivutveckling, Pedagogiska och Teoretiska Rum vid Lärarhögskolan i Stockholm.

Hur kan vi på HallonEtt arbeta med språk på ett lekfullt och mångfacetterat sätt?

Barn föds in i ett kommunicerande samhälle. Vi kommunicerar med andra människor för att skapa mening i tillvaron. Det finns många sätt att kommunicera på förutom det talade, skrivna och lästa språket t.ex. gester, symboler, bilder, etc. Symboler och bilder får en alltmer framträdande roll i vårt samhälle. Kommunikationen blir snabbare och med teknisk. Barn kopplar t.ex. snabbt ihop bildens logik med text i en dator.

Caroline Liberg – professor i utbildningsvetenskap med inriktning mot läs- och lärprocesser vid Uppsala universitet menar att vi bör erbjuda en rik språklig miljö för barnen för att ”barn som växer upp i språkligt rika miljöer har större möjlighet att förstå och påverka sin egen situation, närmiljö och samhällsutveckling. /…/En annan anledning till att erbjuda en rik språklig lärmiljö är att vi utvecklar olika former av tänkande och kunskap beroende på hur vi får uttrycka oss. I vårt samhälle idag är det viktigt att kunna diskutera saker på olika sätt och från olika utgångspunkter.” (Att läsa och skriva – forskning och beprövad erfarenhet)

Barn som teckengörare

Günter Kress är socialsemiotiker vid Londons Universitet. Semiotik är studien av tecken, socialsemiotik innebär att man ser på hur tecken skapas i ett socialt sammanhang. 

Tecken för Kress är att närma sig språket i vid bemärkelse; talat, skrivet, läst, kroppsspråk, konstruktion, skulpturer, teckningar, lek osv . Representations logik är en stor del av barnens teckenskapande:

•          Barn använder hela tiden tecken som representerar det de behöver.  Ex. en badbalja som blir en båt, en kloss som blir en fiskpinne.

•          Ett och samma tecken kan ha många olika betydelser beroende på sammanhanget.

•          Tecken är hela tiden i förändring – små barn ”gör” nya tecken hela tiden.

•          Barn skapar tecken utifrån vad som finns till hands. De svarar på miljön och på oss.

 För Kress är språket inte ett oföränderligt system som barnen kan ärva. Han ser barnen som ”teckengörare” – de är aktiva medskapare av språket.

Kress tankar om tecken och teckenskapande har hjälpt oss att slå en ”pedagogisk kullerbytta”. Våra diskussioner och arbetssätt var traditionella. De fastnade i bokstäver, symboler, papper och penna. Ordet tecken skapade nya diskussioner och tvingade oss att se på våra tankar om hur barn lär sig skriftspråket med nya ögon. Diskussionerna gav upphov till nya frågor om skriftspråket. Kan verkligen en konstruktion, skulpturer och rollek vara en ingång till lärande av skriftspråk utifrån representations logiken som Kress menar och i så fall hur? Vad kräver det av oss som förskollärare, vår miljö och vårt material?

Vi har lärt oss att det meningsfulla sammanhanget ser olika ut för olika barn. Det kräver en oerhörd hörsamhet från oss pedagoger att hitta dessa. Det kräver att vi låter barnen vara delaktiga på sina villkor. Vi måste arbeta för att kunna ge möjlighet för barnen att välja vilka sätt de vill uttrycka sig på. Att erbjuda nya sätt att utforska språket betyder inte att det gamla, beprövade är fel. Skrivarhörnor med alla bokstäver ska få finnas, men det ska också finnas språkliga utmaningar i alla våra andra ”hörn”. Vad är det nya för oss på HallonEtt i att arbeta med språk? Hur kan vi utforska det?

Utmaning för oss på HallonEtt är bland annat att skapa förutsättningar för ett bra samarbete med skolorna för att barnen på bästa sätt ska kunna använda sig av sin språkliga historia när de börjar i skolan. Vi måste erbjuda många olika uttryckssätt för att ge barnen möjlighet att hitta sina egna meningsfulla sammanhang att arbeta med språk.